Historiska interiörer
av Kristina Gyllenberg
Följ med på Kristinas blogg där hon skriver om historiska miljöer & hennes vardag som inredare
Ta del av mer på Instagram
Uti förmaket
Foto, styling & text Kristina Gyllenberg ©
i samarbete med Skansen
På Skansenplatån står Skogaholms Herrgård. Tidigare hem för familjen Wennerstedt under 1700-talet. I herrgårdens blå kammare står det uppdukat för te med några utav hushållets dyrbaraste inventarier, det importerade kinesiska porslinet.
Det går inte att undvika att försättas i trans av de sköna 1700-tals interiörer på Skogaholms Herrgård på Skansen. Den praktfulla karolinska byggnaden med sina två gästkamrar tillsammans med den centrerade utskjutande salen, fungerade som hemmets ytor för representation och socialt liv. Under renoveringen 1793-94 då Skogaholm fick sin gustavianska prägel, investerade man i att modernisera det viktiga förmaket, ett av herrgårdens mest betydande rum. Det hörde inte till ovanligheten att förmaken var ett av hemmets mest påkostade rum som ofta inreddes efter tidens rådande stilideal.
Skogaholms Herrgårds vackra förmak med sidenklädd sittgrupp & ett så kallat "tebord" med fajansbricka med dekor i sepia föreställande Strömsholms Slott. Underrede i mahogny & björk med utdragbara ljusbrickor på sidorna med plats för ljusstakar och små avslutande hjultrissor av mässing på bordsbenen. Rörstrands tillverkning, 1700-talets slut.
Skogaholms förmak är ett av de bäst bevarade rummen på herrgården vars interiör är i original från 1790-talet, med inredningssnickerier och handmålade väggfält i grisaille. Väggfälten med sina antikiserande drag med bårder som bär på motiv föreställande kentaurer, romerska krigare, askurnor, exotiska djur och andra mytologiska väsen skvallrar om gustavianernas kärlek för antiken. De nya stilidealet var en reaktion som kom i samband med utgrävningarna av de glömda vulkanstäderna Herculaneum och Pompeji under 1700-talets mitt. Det "Pompejanska" modet kom sedan att smitta av sig på europeisk konst och arkitektur. Gustav III var en av många som var våldsamt förtjust i det nya modet inspirerat från kontinenten och lät uppföra sitt eget romerska tempel ute på Haga i den nya stilen. Byggnaden som är känd idag för oss som "Gustav III paviljong".
Bröstbyst av Gustav III (1771-1792) i högrest frisyr, svenska dräkten & serafimerband av bildhuggaren Johan Tobias Sergel (1740-1814), sent 1700-tal. Likt den romerska arkitekturen, är skulpturen placerad på en piedestal som påminner om romerska kolonner.
Förmaket på Skogaholm som inretts efter en bouppteckning från 1810, har en förnäm, stram och elegant inredning. Den gustavianska sittgruppen har en klädsel i ett rött vitmönstrat sidentyg. Till vardags hade man vanligen överdrag av linne för att skydda det känsliga sidenet från att bli blekt från solen. Textilier var efter teet och porslinet, en av de vanligaste varorna som importerades under 1700-talet. Silke, siden och bomullstyger var för tiden mycket populärt. Framförallt inreddes dessa rum för att bjuda in till sällskapsstunder och tedrickande. Europa introducerats redan under 1600-talet till de exotiska dryckerna såsom kaffe och choklad, men just tedrickandet tog ordentlig fart i samband med att Svenska Ostindiska Compagniet (1731-1813) grundades.
Vackert konsolbord med lejonmaskaroner i pastellage, antikiserat fält med figurer i grisaille.
Teet som trenddryck under 1700-talet avnjöts genom att duka fram hushållets mest dyrbara inventarier, nämligen det kinesiska porslinet. I samband med att den kinesiska vurmen slog fäste i samband med import genom Sveriges egna Ostindiefarare, kunde familjerna lägga enorma beställningar på serviser som de väntade ivrigt på hemma i Sverige vanligen med särskilda motiv såsom exempelvis heraldiska motiv som släktens vapensköld.
Porslinet var så dyrbart att man tillägnade hela rum, så kallade kabinett och porslinskök till sina porslinssamlingar som fungerade som ett sorts stort vitrin eller museum, som ägarinnan stolt visade upp för sina gäster. Det finns många äldre uppgifter som berättar om då man umgåtts i porslinsköken och beundrat de porslinsklädda väggarna. Såsom nu, samlade man redan under 1700-talet på porslin.
I det blå förmaket har man dukat med kompaniporslin som bär på dekor av kinesiskt landskap och pagoder. Den "nya" svenska uppfinningen kakelugnen som kom 1767, möjliggjorde att vi kunde börja umgås i flera rum och bjuda in till ett bekvämare socialt liv. Te dracks ur öronlösa koppar som kan ses på bilden ovan.
Det fanns något spännande med det exotiska fjärran och kabinetten kunde inredas helt i kinesisk stil med små porslinsfiguriner, handmålade kinesiska tapeter och lackarbeten fanns i varje vrå. Bland inventarieböckerna av äldre tiders bouppteckningar blir det väldigt tydligt hur betydande porslinssamlingarna var och värdefulla. Allting dokumenterades nogsamt. Det var även inte vem som helst som hade tillgång till de importerade råvarorna såsom te och andra kryddor, utan sågs över av särskilda personer i hushållet.
Porslinsserviserna kunde bestå av otroligt stora volymer och skulle ordnas vid det dukade bordet efter olika traditioner. Anpassat efter vem som besökte och för tillfället.
Idag är det unikt att hitta en större komplett servis. Då får man ofta vända sig till auktionsmarknaden. Det hör inte till ovanligheten att man ibland kan se reparerat porslin med järnklamrar på baksidan. En charmig dokumentation som visar att porslinet var värt att räddas.
Det är än idag lika spännande med kinesiskt porslin & har man tur kan man hitta en mindre porslinsservis för tedrickande.
I nästa del av min följetong berättar jag om porslinsköket. /Kristina